Till er, Reaktioner

Jag har tagit emot väldigt mycket olika reaktioner över de här inläggen. Det är kul att se att min berättelse har engagerat så många och att vissa faktiskt har lyckats formulera en väl övertänkt text och sen skickat den till mig. De övriga har direkt hamnat i Deleted Items.

Andra delar:
Till er - Alla Delar

Det är alltid kul att se att någon har tagit åt sig utav det som jag har skrivit. Det är mindre kul att någon tycker illa om en på grund av det man har skrivit, men jag ser det ändå som ett plus i kanten. Negativa kommentarer har en tendens att etsa sig fast i bakhuvudet och tillslut så sitter man där och vrider på det hela och ser det ofta ur en helt annan vinkel.

Jag har inte tänkt att gå in på specifika mail eller kommentarer, men jag vill ändå besvara de mest genomgående tankarna som jag har fått läsa om ur era svar.

Varför skriver du ens det här? Det ser mest ut som ett skrik efter uppmärksamhet! EMO!
En sån här kommentar överhuvudet taget skriker bara ut att du är ungifär 13 år gammal, har inte lärt dig att läsa och förmodligen sparkar du på tjockisen i din klass på rasterna.
Det är en barnslig kommentar, helt utöver det faktum att jag har skrivit i de tidigare inläggen anledningen bakom det.
Lär dig läsa och lär dig folkvett, det är bara du som framstår som korkad. Sen var det någon vis man som sa “En idiot anses inte som en idiot innan han har öppnat käften.” Tänkvärt, om du lyckats läsa det här.

Jag förstår den processerande delen av att göra en sån här historia offentlig. Men varför här? Varför nu?
Det här är en väl övertänkt frågeställning och en frågeställning som jag verkligen vill besvara.
Anledningen till att jag valt att publicera det på i en blogg på internet är enkel; Jag vill inte ha det som en hemlighet längre. Det här är något som jag inte har pratat om öppet tidigare, utan att egentligen förstå varför.
Det leder oss ganska snabbt in på varför. Det däremot är inte ett lika enkelt svar. Jag har stött ifrån mig min barndom ganska länge och vad det har inneburit är att det har kommit tillbaka på senare år. Den utlösande faktorn var att min mor och sk. far skillde sig för inte så länge sen. Ur den skilsmässan så benades det verkligen ut mer och mer vad min sk. far är för person och vad han egentligen går för. Jag blev förbannad helt enkelt, jag vart rosenrasande förbannad. Hade jag inte haft ett uns självkontroll så hade jag suttit i fängelset nu (ni kan nog själva dra slutsatser).
Det var nog den utlösande faktorn, men de här inläggen har inte varit någon form av hämd aktion. Att låta alla andra veta vilken typ av person han är. Utan det här var nog mer ett sätt att processera min samlade ilska för den här personen.

Tack för att ni har läst och engagerat er, fortsätt gärna att skicka kommentarer om inläggen, jag läser allt som är väl strukturerat, väl stavat och innehållet övertänkt. Oavsett om det är negativt eller positivt för mig.