Det här är min version av vad som hände. Min version av det jag har gått igenom. Det här är en helt ny version för er som läser det, ni kan inte ha tänkt det innan. Hade ni gjort det hade jag varit en annan person idag.
Andra delar:
Till er - Alla Delar
Del 5
Mina Val
Fick en fråga ställd till mig om dessa inlägg, det var en bra fråga och den fick mig att tänka efter lite; Vilka vill du att ska läsa dem? Jag har överhuvudet taget inte tänkt i de banorna, men egentligen så ligger det nog något i det. Jag tror inte jag hade börjat att skriva dem om jag inte hade velat att någon skulle läsa dem. Men, jag kan inte komma på någon speciell person.
Som jag har beskrivit i förordet till Del 3 så är anledningen till att jag skriver det här på bloggen att de som vill ta del utav det ska ha möjlighet till det, för att inte kasta det i ansiktet på någon. Men, jag har aldrig tänkt att jag vill att någon speciell ska gå in och läsa det.
Skolan, inte alltid ett så roligt kapitel för många. Det var ett rent helvete för mig. Jag kan inte säga att jag hade speciellt svårt för något, det var mer att jag inte hade viljan att anstränga mig fullt ut.
Vad jag än gjorde under min uppväxt så var det aldrig tillräckligt. Oavsett om det var att städa mitt rum, fylla spån eller klippa gräset som var några av mina vanliga sysslor. Det tog för lång tid, det var fuskat och så vidare. Att ständigt göra fel och bli skälld på underminerar en totalt. Man tappar helt i hållet viljan att över huvudet taget försöka göra något bra och skiter efter ett tag helt i det. Vad spelar det för roll om jag försöker när det ändå inte är tilräckligt bra?
Inför gymnasiet så ska man ju göra det här valet med vad man hade tänkt att spendera resten av mitt liv med att jobba som. För det första så var det ju inte det bästa valet som man kan kasta på en precis könsmogen liten 15 åring, för vem vet när man är 15 år vad man kommer vilja göra när man är 30, 40 eller 50 år? Men, med det här i bakhuvudet att vad man än gjorde så var det aldrig tillräckligt bra så fanns det ju bara en sak för mig att göra för att slippa höra det från honom, göra samma sak som han, men bättre. Det resulterade att jag valde bil mekaniska till en början och sen flygtekniska som inrikting i 2an på gymnasiet. Att jag över huvudet taget gick vidare till gymnasiet var ju långt mycket bättre än vad han någonsin gjort. Hade jag själv fått välja så hade jag valt något med dator inriktning, något som jag faktiskt var intresserad av. Men, jag såg inte mig själv som att jag var bra på det. Däremot så tyckte jag att den mekaniska biten var mer att man var tvungen att kunna massa saker. Så det kunde jag läsa mig till eftersom det inte behövdes någon speciell personlig talang för det. För, någon talang hade jag inte det visste jag ju.
Jag är kvar i 15-års åldern.