Det här är min version av vad som hände. Min version av det jag har gått igenom. Det här är en helt ny version för er som läser det, ni kan inte ha tänkt det innan. Hade ni gjort det hade jag varit en annan person idag.
Andra delar:
Till er - Alla Delar
Del 4
Bortdomnad
Men jag hade ändå stunder där jag faktiskt kände mig helt okej, hade jag inte haft det så hade jag gått under. Min största räddning var musiken, arg musik med mycket skrik och känslor. Vissa kallar det emo, jag kallar det underbart. Slipknot var en av mina största räddningar. Det var elakt, det var tungt och det var som att avreagera sig långsamt. Att ha ilska skrikande rätt in i örat och känna lite att adrenalin börjar pumpa var ibland tillräckligt. Jag hade inget sätt att hävda mig mot honom. Jag var en ingenting jämfört med honom.
I familjen är vi ju fem syskon varav jag är den enda killen, det gjorde att systrarna fick hjälpa till inne med hushålls-sysslor medan jag mest fick hjälpa till ute i garaget och boden. Vad jag än gjorde så var det aldrig tillräckligt bra, det spelade ingen jävla roll vad det var jag gjorde. Det var ändå för dåligt gjort, tog för lång tid. Du underminerade mitt självförtroende så grovt under min uppväxt.
Ute i garaget så fanns diverse kemikalier, en av dom var bensin, jag kommer komma tillbaka till senare.
Min andra räddning var TV-spel. Det tog mig helt bort från vart jag var eller vad det var jag höll på med när jag satt uppe i mitt fängelse och inte kunde röra på mig av rädsla för att bli upptäckt av honom. Det är något som har hängt kvar sen dess, större delen av mitt liv består av spel i den ena änden och dator i den andra änden. Jag älskade att spela, det som jag spelade mest var Final Fantasy serien. Det tog mig totalt bort till ett annat ställe och man fick på ett karaktärsmässigt plan gå in i figurerna som man spelade och följa deras personliga utveckling. Det var nog det första engagemanget som jag visat, det var mot mina tv-spel, för det visste han inte vad det var. Det kunde han inte säga till mig att jag var dålig på. Där hittade jag senare en stor del utav det självförtroende som jag sedan kunde bygga upp.
Den tredje räddningen var jag inne på lite tidigare, bensin. Jag hittade total bortdomning i det. Det luktade helvete, men för en stund så känndes allt riktigt bra och det enda som jag fokuserade på var ruset och de konstiga känslorna i kroppen. En gång stoppade jag näsan i tanken på min moped och kände hur ruset började komma, men jag slutade inte för det, jag ville komma längre bort än vad jag vanligtvis gjorde. Jag fortsatte och fortsatte tills jag tillslut svimmade och föll i backen, jag vaknade till några minuter senare och såg att mopeden hade trillat över mig, krossat tanklocket och drängt min tröja i bensin.
Jag är fortfarande kvar i 14-15 års åldern, det var nu som det mesta hände och det här är också början på när det började se ljusare ut.